Recension: Spyro - A New Beginning

Jag spelade i förrgår ut Spyro - A New Beginning, så det passar ju bra som en start på bloggen att recencera den! Som jag sa i det tidigare inlägget så är jag svag för Nostalgi/Barnspel! Spyro var ett av de spelen jag spelade hemma hos nån kompis när jag var liten, så nu i somras passade jag på att köpa hem det!
Man spelar som en liten lila drake, Spyro, och han är uppfostad av flugsländor typ och sen upptäcker han att han inte hör hemma där (duuh), så han ska helt enkelt ta reda på vars han kommer ifrån. Det slutar iallafall med att han träffar en stor drake och spöar massa babianer för att rädda fler drakar.
Trots att Spyro är ett barnspel och mestadels barnsligt lätt så gillade jag det av många anledningar! Den största anledningen varför jag gillade detta spel var för att man kickar verkligen ass! Även om det ofta är otroligt lätt och att man är sjukt överlägsen så finner jag något fantastiskt kul i det. Just att få spöa skiten ur allt och alla på ett sjukt badass sätt! Annars så tyckte jag att det var roliga miljöer och väldigt varierat!
Det enda jag inte gillade med det här spelet var att det var väldigt styrt! Det fanns sällan utrymme för eget bestämmande i vilka attacker att använda och när! Spyro har en ulti-attack som man kan använda när man har samlat ihop tillräckligt med kristaller. Man märkte att det var väldigt inställd med när det var meningen att använda attacken, nått som jag inte uppskattade! Generellt så gillade jag spelet riktigt mycket!
 
Spelet rekommenderas till dig som: Gillar barn/nostalgispel, gillar att kicka ass med tydliga instruktioner!
Spelet rekommenderas inte till dig som: Gillar utmaningar och gillar att spela mer fritt med fler valmöjligheter!

 



RSS 2.0